Alla har vi ärr på kroppen. Sen vi var små och ramla av cykeln, vi skrapade knäna på asfalten och ramla ner från träd ibland.
Själv så ramlade jag mycket med mopeden och cykeln. Kanske är en hint om att jag bara borde gå?

Men dom ärren som inte syns. Dom som har ärr i själen. Dom syns inte på utsidan så mycket. Dom ser du bara om du verkligen känner personen i fråga. Jag tror alla har något sådant ärr som inte syns.
Personligen har jag en del. Jag visar dom inte för vem som helst. Jag väljer väldigt noga med vilka ärr jag vill visa för vilka människor.
Men det är ju också dom ärren jag lär mig av. Det är dom ärren som gjort mig till den människa jag är idag. Så innan du dömer ett yttre skal, kanske du ska kolla lite mer in på insidan.
Varför reagerar denna människa så här? Varför har denna människa dessa åsikter?
Om man kollar närmare kanske svaren finns där, i ärren som han/hon bär.

Jag tycker inte om att dela med mig för mycket till vem som helst. Vilket många tycker är konstigt för många uppfattar mig som en öppen människa. Ja det stämmer, men det finns väldigt mycket jag bygger en stark mur runt. Och bara delar med dom jag litar på innerligt.